Den här helgen handlade om att leva ett missionellt liv och vad det innebär för dig som person. Hur viktigt ditt eget liv är eftersom du genom det hela tiden är ett exempel för andra. Vi hade även hjälp den här helgen av församlingen Ekklesia från Örebro vilket verkligen var guld värt!

Tyvärr så tog jag inte en enda bild (på grund av brist på kamera) vilket jag själv tycker är tråkigt då jag värdesätter bilder, speciellt i en blogg. Men tack till alla som varit med och gjort helgerna till vad de blev! Ett stort YEAH till oss alla!

Ja, Rebecka jobbar, jag visar mest upp min frisyr och dricker kaffe och tittar på, i alla fall just nu. Men snart är det dags för ULead igen! Vi peppar och försöker börja strukturera upp det sista inför. Samtidigt som tankarna också flyger iväg. Det är svårt att hålla fokus på något som känns så långt in i framtiden, jag gör nog hellre saker när det är mer i sista sekund. Visserligen kan man ju tycka att det är ”sista sekunden” när det faktiskt bara är en vecka kvar, men lite duktiga har vi varit och mycket är redan klart. Det är bara sådant där kvar som inte egentligen kan göras, eller behöver göras förrän verkligen i sista sekunden…

”Den heligaste, vanligaste och nödvändigaste övningen i det andliga livet är att leva i Guds närvaro, det är att glädja sig över hans gudomliga sällskap och göra det till en vana att leva med honom. Man skall ödmjukt och kärleksfullt tala med honom, vid alla tillfällen, i varje ögonblick, utan regler eller mått, särskilt i frestelsens stund, i lidandet, i torka och motvilja och till och med i otrohet och synd.” ~ Broder Lorens

Det var två typer förbi här idag och bjöd på lite godis för att vi skulle bli glada nu inför påsken… Vi blev glada och tyckte att de skulle gå ut och sprida glädjen.” Javisst” sa de och traskade iväg!

mitt namn är Nathalie och jag är en Pitebo bosatt i Göteborg. Detta är mitt gästinlägg.

I en kyrka mitt på Linnegatan, där gör jag min praktik. Göteborg är en ny stad för mig och jag har endast gått på dessa gator i några månader nu men jag känner mig mer hemma för varje dag som går. Linneahuset är en plats där jag känner mig lugn, välkommen och sedd.

Min vandring med Gud har pågått hela livet men dessa få dagar här har tagit mig ännu ett steg fram i denna vandring. Bönedagen i tisdags såg jag först som jobbig. Om någon säger till dig att du ska be en hel dag så är oftast responsen: Oh hjälp, det kommer jag inte orka. Det var i alla fall min första tanke. Men den dagen gav mig mycket! Jag fick uppleva hur Gud talade genom andra människor rakt in i mitt liv, även för första gången talade han genom mig. Tankarna och känslorna efter den dagen har inte lagt sig än, och nu har det gått tre dagar.

Jag gör denna praktik genom Bibelskola Väst som tillhör smyrnakyrkan. I onsdags och torsdags fick vi förmånen att besöka trappa upp, en öppenvård. Fick sitta med på deras känslorundor och på deras möten och få höra hur deras liv ser ut. Få höra hur ärliga de är inför människor, inför oss praktikanter. Det är facinerande hur starka de är och deras styrka smittar av sig!

Igår följde jag med till Betelskeppet. Teamarna som bor här i Linneahuset har, någon gång i månaden, andakt där på båten. Gårkvällen var över min förväntan. Vi fick tydligt tjäna Gud, berätta och svara på frågor. Be för människor och se hur Gud berörde. Det var riktigt häftigt och en grym kväll!

Nu är det som sagt fredag och jag kommer att följa med till skolan och umgås med ungdomarna. Ska första fara med och köpa färg och tapeter. Efter det så kommer vi ha någon slags avlutningsfika här i huset. Det ska bli tråkigt att lämna detta ställe och människorna här! Men jag hoppas att kommer att träffa alla igen.

tack för mig och att jag fick dela några ord här.

Men vad innebär det med tillbedjan och att ”ära Gud”? Jag måste vara ärlig och säga att jag inte riktigt förstår det, visst jag förstår att som kristen så ska jag ”tycka” det. Det ingår på nåt sätt i min kristenhet att tacka Gud… Men varför? Vadå tillbedjan? Utifrån min tro så har jag perspektivet att Gud har skapat allt, han har skapat mig och ville mitt liv. ”Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt” ~Ps 139. Där är min sanning. Jag kan inte räkna bort Gud i ekvationen, även om det skulle vara genom evolution som världen skapades så innebär det inte att Gud är borträknad. Det står inte mellan vetenskap och Gud för Gud står över allt.

Men ja, där är inte frågan, utan min fundering är: vadå tillbedjan? Det kan lätt kännas som en prestation, att nu ”borde” jag tacka Gud för det och det och det och nu ”borde” jag hylla och ära honom för ”bla, bla, bla”. Men om jag ser det utifrån perspektivet att Han är allt, var ligger då min prestation i det som sker? Hur mycket kan vi själva ta åt oss äran vare sig det blir bra eller dåligt? Nu menar jag inte att man ska skita i allt och säga att det blir bra ändå.. Men just det där med att ”tacka Gud i livets alla skeden och ära Honom för den han är”. Jag har inte helt fått grepp om det och jag har inte alls fått grepp om djupet i det. Det handlar mycket om att se mig själv i perspektiv till Gud och se mitt eget liv utifrån Hans ögon. Vi är alla Hans barn! Han älskar Dig! För precis den Du är! Där får jag min vilja till att upphöja och ära Gud och inte för att jag ”måste” som kristen. Snarare för att jag vill visa att jag är tacksam och försöker förstå hur mycket som faktiskt är genom honom.